Bebis mår jättebra i magen medan mamman mår sådär, inget vidare alls, jag är trött, har andningssvårigheter, yrsel, hjärtklappningar, och känner bara allmänt att hjärtat är påväg att hoppa ur kroppen.
Jag berätta ju så klart detta till min Bm på måndagen när jag var där sist på besök och hon sa direkt att kontakta min Vc, så klart så gjorde jag detta, och fick en tid samma dag, fick komma in till läkaren som lyssna på lungorna, och där var det inget fel alls, skönt är väl det. Lyssna på hjärtat men han kunde inte höra nått, så jag fick gå och ta kisse prov och när jag var tillbaka sa han att han hade pratat med hjärtläkaren som var på plats redan, vilken tur jag hade den dagen hehe. Så jag fick klä av mig på överkroppen så hjärtläkaren kunde ta ul på hjärtat och lyssna ordentligt, jo men visst ett blåsljud på hjärtat hade jag minsann. SUCK!! Varför jag?
Men han sa att det var ingen fara så jag tror väl honom, efter det fick jag ta en massa blodprover och skit. Usch inget vidare att bli av med blodet mitt hehe. Hatar nålar finns ju inget som gör så ont som att bli stucken i armen, bläää. Men när det var gjort så pratade jag med läkaren igen som trodde det var stress. Ja jo visst stressar man ibland men inget som är överdrivet direkt. Jag har två barn kan det bli mer stressigare än så haha. Nej skämt och sido. Men jag sa att jag stressar inte, men visst är det lite stressigt med skolan och så men inget överdrivet där heller. Så efter vi pratat så fick jag gå hem.
Fick en remiss till sjukhuset för att hämta ut en EKG maskin som skulle kopplas till hjärtat och som skulle bevaka mitt hjärta i 24 timmar, så på tisdagen efter ringer dem för att berätta att jag kunde komma och hämta den på onsdagen, så det var bara att ta bussen på onsdags morgon för att inhämta min nye kompis som skulle sitta fastklistrad på mig i 24 timmar. Ett jävla meck med dessa sladdar och skit, Kunde ju inte sova på natten när man hade alla dem sladdarna på sig. Men det var ju bara att vänja sig dem timmarna, så jag klagade inte direkt, jag är bara glad att dem kollar upp det så himla fort.
Så såhär såg jag ut med alla sladdar..
Så nu är den ju lämnad sen ett tag tillbaka och väntar nu bara på resultaten. Idag så ringde min doktor på Vc och ville att jag skulle komma in i morgon bitti för att ta fler prover, så det är det jag ska göra i morgon, Och sen plugga vidare. Så det blir mer blod prover och kisseprover. Jag har en grav Anemi som betyder blodbrist. Så mitt värde låg på 80 och ska ligga på ca 130 så det var ju inte riktigt jättebra sa han och sa att han var lite bekymrad över detta, så fler blodprover för att kunna se om det finns någon koppling till detta mysteriet, så då får man vänta ytterligare på vad det kan vara. Men det kunde vara att jag fick en blodtransfusion för att återställa. Men det är ju inte säkert dem måste ju kolla upp allt först innan dem kan göra nått annat, tur man läser till U-sköterska så man har en hum om vad dem sysslar med på Vc haha..
Så nu sitter eller ligger gör jag mest om dagarna då jag inte har någon ork alls till att göra nått, att sitta upp längre stunder det känns i kroppen och jag känner hur yrslen smyger sig på mig. Men jag lägger mig ner så mår jag bättre. Eller iallafall för en stund. Bebisen i magen mår bra det är bara jag som inte gör det.
Peter han märker en jätte skillnad på mig, jag är irriterad om dagarna, trött som bara den att jag hade kunnat somna när som helst stående som liggandes eller sittandes. Jag känner mig ofräsch och vill bara få rätt på detta igen så jag kan få må bra resten av min graviditet. Det jag njuter av mest det är väl busen i magen som lever runder om kvällarna. Men det blir väl bättre förhoppningsvis. Så det är väl lite om vad som händer just nu, att den sprallige eller ja det är jag väl fortfarande fast att jag känner mig hängig och orkeslös, men det är väl det just nu. Så jag får väl se efter i morgon om vad doktorn säger sen när mina blodprover kommit med för resultat.. Så det är lite om vad som hänt och händer..
Milo han växer och blir större den lille fisen, det är bara det att han har sina gnälliga stunder som man just nu bara inte orkar med. Men annars så är han en glad skit. Han har börjat att prata mer och mer och fler och fler ord kommer ur hans söta lilla mun. Så man ska passa sig för vad man säger nu förtiden. Han trivs som fisken i havet på dagis, det bästa dagis ever säger jag bara, även om det är en bit ifrån Dalhem. Men är mitt barn tryggt så är jag det med. Milo han älskar fortfarande sina bilar och blir helt tokig om han skulle se en motorcykel eller ett flygplan utomhus, då skriker han högt TITTA!!
Mammas fina fis..
Dem ska fotograferas i oktober så det ser jag framemot, lite nya dagis bilder yeeeiiii... Vad som annars händer med Milo är att han blir bara busigare och hittar på mer skit om dagarna som man aldrig trodde han kunde. Så man får sig ett gott skratt här varje dag här hemma, så han är min lilla solstråle som gör dem mörka dagarna mycket ljusare.
Jag har även fått skicka in bilder till fujifilm som jag fick nu för ett par dagar sen som har åkt in i olika ramar som ska upp sen när dem har kommit och tapeserat i stora rummet när det nu blir av det vete fan. Har väntat nu i 4 månader, men hyresvärden har ringt och skyndat på så jag hoppas att det går fort nu. Jag vill ha det tapeserat och fint så man kan börja att göra fint här hemma.
Nej nu mina vänner måste jag påbörja middagen
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar